En simmande manta "djävulsrocka"; Manta sp. Vatten strömmar in genom den öppna munnen och ut genon de gälspringor som syns på båda sidor inuti svalget, mellan de ljust färgade gälbågarna. De inre gälarna sitter på gälbågarna bakom svalget.
Hos hajar och rockor har gälspringorna separata öppningar på kroppsytan. Gällock saknas. Mantor använder sin gälapparat både som andningsorgan och som filtreringsanordning. Den lever på plankton som silas bort ur vattnet av gälarnas gälräfständer.
Se vidare texten nedan. För de flesta djur är syrebehovet deras mest akuta behov. Därnäst kommer behovet att avge koldioxid, som bildas i kroppen vid cellandningen. Cellandningen producerar energi i form av molekylen ATP, som driver alla kroppens energikrävande processer.
Mat kan många djur klara sig utan i dagar eller veckor. Och vatten kan många landdjur undvara i timmar eller dagar. Men syrebrist leder ofta till problem inom sekunder eller minuter. Det finns naturligtvis många undantag, djur som kan leva mycket länge utan syre och som tål ansamling av koldioxid i kroppen.
Läs om sköldpaddor och syrebrist på en annan sida. Denna artikel ska handla om hur djur tar upp det nödvändiga syret från omgivningen och avger den koldioxid, som bildas i kroppen. Ser man utvecklingsmässigt på det hela så andades de första djuren genom huden.
När djuren blev mer komplexa uppkom gälar. Men hos olika djurgrupper uppkom gälarna på olika ställen, till exempel i främre delen av tarmen hos ryggradsdjur och som utskott från benen hos många kräftdjur. Alla gälar har alltså inte samma evolutionära ursprung.
När djuren kom upp på land utvecklades nya andningsorgan: lungor och trakéer. Men luftandningsorganen utvecklades som regel inte ur gälapparaten. Lungorna hos ryggradsdjuren utvecklades som en utbuktning från tarmen och trakésystemet hos leddjur som inbuktningar från huden.
Så även för luftandningsorganen gäller att de har olika evolutionärt ursprung hos olika djurgrupper. Små djur behöver inte några andningsorgan. De får tillräckligt med syre genom huden via diffusion, se nästa stycke.