Väringar av fornnordiska væringr"edsvuren" är en nordisk term som syftar på de vikingatida krigare kända väringar från talet till talet tog lejd hos den bysantinske kejsaren i dennes livgardeväringagardet. På grekiska kallades de varangoiett ord som över tid fick betydelsen skandinav i allmänhet, hos såväl greker som slaver, vilka kallade dem varjager.
Namnet väring anses komma av det fornnordiska ordet vár, vilket betyder högtidligt löfte, och syftar troligen på den trohetsed som nordmännen svor till den bysantinske kejsaren. Huruvida väringar fanns i Konstantinopel före talet är okänt, eftersom källor saknas, men i mitten av talet omtalas väringar hos kejsarna Theofilos — och Mikael III —men det var först under Basileios II :s regeringstid — som väringarna organiserades i ett egentligt mer organiserat garde i Konstantinopel.
Väringar användes som kejsarens personliga livvakt, men sändes också ut i krig, och de skickades av Basileios II till exempelvis Balkan, Syditalien, Armenien och Georgien. Väringagardet fungerade under hela talet, och blev allt viktigare kring år under Kejsar Alexios I Komnenos.
På talet var dock inte alla väringar nordbor då vissa anglosaxare rest ner efter normandernas maktövertagande av Britannien. Ögonvittnet Geoffroi de Villehardouin refererade till dem som "daner".