Samiskan och finskan har ett gemensamt ursprung. Dagens samiska språk skiljer sig emellertid så pass mycket från finskan att samerna och finnarna i regel inte känner likadan ömsesidig samhörighet som till exempel finnar och ester kan känna. Däremot känner samerna en stark språklig samhörighet.
Allt som allt finns det ett tiotal samiska språk: i Finland talas nord- enare- och skoltsamiska, i Sverige och Norge förutom nordsamiska även lulesamiska och sydsamiska. Förutom dessa talas i Sverige även pitesamiska och umesamiska, och de samiska språken som talas i Ryssland är skolt- kildin- och tersamiska.
Man kan gissa bara utifrån antalet samiska språk att de ömsesidiga skillnaderna är rätt stora. De som talar de närmaste grannspråken förstår ofta varandra i en viss omfattning, men de mest avlägsna språken är oftast nästan helt obegripliga och om man vill förstå dem krävs separata språkstudier.
Likheten mellan finska och de samiska språken har sina orsaker och följder. Den ursprungliga orsaken är naturligtvis att språken har ett gemensamt ursprung. De samiska språken och finska eller de s. Ett tämligen säkert antagande är att förmodern till de nuvarande samiska språken, så kallad protolapska, talades för några tusen år sedan huvudsakligen i de södra och mellersta delarna av det nuvarande Finland och österut i Karelen.
I nuvarande Sameland talades tidigare språk som är okända för oss och som troligtvis inte var nära besläktade med de nuvarande språken. När ett språk utvecklas, sprider sig och försvinner lämnar det ofta spår från ett språk till ett annat, och detta gäller även de samiska språken.
På olika håll i Finland finns det bland annat sjöar som heter Kuukasjärvi, Kukasjärvi och Kuukka. Dessa har inget innebörd för finskspråkiga på samma sätt som till exempel det vanliga namnet Pitkäjärvi 'Långsjön'. När man tittar på en karta kan man emellertid se att många sjöar med namnet Kuukas- Kukas- och även Kukkas- och Kukkojärvi är långa, precis som de flesta sjöarna med namnet Pitkäjärvi.
Ofta är det fråga om likadana sjöar: lång sjö är på samiska guhkes jávri. Nyligen har man upptäckt att även ursprunget till namnet Tammerfors Tampere som vuxit kring forsen Tammerkoski kan eventuellt förklaras med de nordsamiska ordet dappal, som betyder en sträcka av lugnvatten i en fors eller en forsnacke eller lugnvatten mellan två forsar.
Ortnamn och andra ord som härstammar från samiska är naturligtvis vanligast i norra Finland, där samiska ännu under de senaste århundradena talades i mycket större områden jämfört med nuläget. Många ord som lånats till finska från samiska beskriver särskilt naturen och livet i norr.
Som exempel kan nämnas naalivuono, ruska, kaamos och joikaaminen fjällräv, fjord, höstfärger i naturen, polarnatt och jojk. Oväntat nog är även det finska ordet för elefant, norsu, lånat från samiska på den tid då man inte riktigt förstod vad dessa mystiska stora djur som fanns långt borta var och då man fick värdefullt elfenben både från fjärran Afrika från elefanter, 'norsu' och områden där samerna bodde från valrossar, 'mursu'.
Valross är på samiska morša och de finska orden mursu valross och norsu elefant härstammar från det. Ibland har det även hänt att ett ord med gemensamt ursprung har lånats i en vad är det som hotar samiskan form, och till och med flera gånger: finskans tanner eller tantere 'fält' är ursprungligen samma ord som nordsamiskans duottar som betyder fjällområde.
Finskan har emellertid lånat från de samiska språken även ordet tunturi 'fjäll' och händelsevis ännu en gång ordet tundra som har en liknande betydelse. Tundra är också kanske det mest kända ordet i hela världen med samiskt ursprung. Ordet har spridit sig runt om i världen via ryskan.
Den största delen av de samiskspråkiga talar nordsamiska som talas i tre länder — Norge, Sverige och Finland — men med tiden har dessa statsgränser blivit någon slags dialektgränser som ser ut att till och med kunna utvecklas till språkgränser.