Vikingarnas resor kännetecknas av en kombination av plundring och handel. Det förekom också ren utvandring och kolonisation, och en del nordbor bosatte sig i nya områden. Vikingatiden föregicks av bronsålder, järnålder och vendeltiddå omfattande resor också förekom.
De seglatser som företogs följde i största möjliga mån kusterna, att ge sig ut på öppet hav var för riskabelt, speciellt om man seglade med mindre båtar. Hade man större skepp och bra väder var öppet vatten möjligt, men kusten erbjöd guld i östersjön trygghet, också landmärken att navigera efter.
Västerut skedde handel med HedebyKaupang och Dorestad. I en andra fas utvidgas kontaktnätet till Volgabulgarien vid UralKiev och Konstantinopel. Även med abbasiderna i Mellanöstern skedde ett utbyte. England, Irland, [ 5 ] Grönland, Spanien och t.
Sjöfart, fjärrhandel och fjärran kontakter har en lång historia i Skandinavien. Inte minst ser vi bevis på det i alla hällristningar och skeppssättningar. Vi finner också tydliga likheter mellan fynden i Sutton Hoo i England och gravarna i VendelUppland. Troligen kom de romerska artefakterna till Norden långt innan det vi kallar vikingatid.
Vikingatiden är alltså en fortsättning på en handelskultur och ett nätverk som gradvis utvecklats under lång tid. Skeppsbyggeriet utvecklas, båtarna blir större och vid något tillfälle lär sig även Nordeuropas folk att segla. Slaveri och träldom var vid denna tid helt naturligt och vissa livsnödvändiga råvaror fick man resa långt för att få tag på.
Viktiga handelsprodukter var t. Bärnsten från Östersjön har hittats i fynd vid medelhavet som daterats till långt före vår tideräknings början. Insamlandet av slavar var en bra affär och på grund av detta förvärvs natur var slavhandlarna tvungna att behärska vapen och tillämpa våld.
De egentliga vikingatågen, så som vi känner dem, hade föregåtts av enstaka plundringar. Nordmännen blev alltmer förtrogna med navigering och sjömansskap. Deras viktigaste samfärdsleder var i Sverige och Norge vikarnafloderna och sjöarnai Danmark sunden. Därför vågade de sig tidigt ut på handelsfärder utmed kusterna och uppför floderna i de närmast liggande länderna.
Det blev då lätt tvister mellan de bofasta och nordmännen, vilket ofta resulterade i stridigheter. Det var främst danskar och norrmän som for i västerled, även om det fanns en del svear också.