Peroral behandling av urinvägsinfektioner. Indikationer för urinodling med art- och resistensbestämning. Indikationer för urinodling efter avslutad behandling. Diagnostiska gränser för positiv urinodling mittstråleurin. Urinvägsinfektion UVI är den övergripande termen för ett spektrum av olika tillstånd med växt av bakterier inom urinvägarna.
Ur behandlings- och uppföljningssynpunkt är det önskvärt att göra en diagnostisk indelning. Akut cystit är enbart lokaliserad till de nedre urinvägarna och diagnosen får endast ställas vid akuta miktionsbesvär i avsaknad av allmänpåverkan och feber. A symtomatisk bakteriuri ABU är en term som används när det i upprepade urinprov kan visas att bakteriuri föreligger hos en individ som inte har symtom från urinvägarna.
Det råder numera enighet om att ett sådant tillstånd, med få undantag, är ofarligt. Screening för att påvisa och behandla bakteriuri rekommenderas idag endast vid graviditet och inf ör utvalda urologiska ingrepp. Recidiverande UVI innebär två eller fler antibiotika behandlade UVI det senaste halvåret alternativt tre eller fler det senaste året.
Dessa bakteriearter kallas för primärpatogener, eftersom de kan infektera individer som har normala urinvägar. Till sekundärpatogenerna hör bland andra Enterobacter, Klebsiella, Proteus och enterokocker. Om sådana stammar orsakar febril UVI saknas ofta perorala antibiotika alternativ.
Uropatogena bakterier har sin reservoar i tarmen och inträdet i de nedre urinvägarna föregås av kolonisering av det periuretrala området. Kolonisering och benägenhet för UVI underlättas av störningar i den genitala mikrofloran.
Antibiotika ger negativa ekologiska effekter i varierande grad. Semikvantitativ urinodling på bakteriologiskt laboratorium är referensmetod. Se Faktaruta 1 och Faktaruta 2 för indikationer för urinodling. Framodling av fler än två bakteriearter tyder på kontamination vid provtagningen.
I suprapubiskt urinblåseaspirat är varje bakteriefynd diagnostiskt. I Faktaruta 3 anges diagnostiska gränsvärden för urinodling. Testremsor som har reagensfält för nitrit och leukocytesteras kan användas vid sn abbdiagnostik av symtomgiva nde UVI.
Den kliniska nyttan är emellertid begränsad. Nitrittestet har hög specificitet, men relativt låg sensitivitet, vilket innebär att bakteriuri kan föreligga även om nitritreaktionen uteblir. Positiv t leukocytesterastes t indikerar pyuri, det vill säga ökad utsöndring av vita blodkroppar i urinen, som tecken på inflammation i urinvägarna.