Cement vad är det latin cæmentummurbruk är ett bindemedelvilket kännetecknas av att det hårdnar genom reaktion med vatten till en produkt som ej är löslig i vatten. Den framställs genom uppvärmning av en blandning av kalksten och lera till en temperatur av °C.
En annan typ av cement är aluminatcement som tillverkas av cirka 50 procent kalksten och cirka 50 procent bauxit. Redan före vår tideräkning använde sig romarna av cement- och betonglika material vilka de kallade concretum - därav det engelska ordet concrete.
Byggnadsverken kallades Opus caementiciumvarifrån det svenska ordet cement härstammar. Romarnas kunnande gick förlorat vid tiden för Romarrikets fall och tekniken var bortglömd fram tillnär man i ett schweiziskt kloster hittade Vitruvius verk.
Tack vare Vitruvius verk vet man vilka beståndsdelar den romerska cementen bestod av: en blandning av släckt kalkkiselsyraaskavulkanisk sand och tegelmjöl. Detta material kallas idag puzzolaner efter halvön Pozzuoli där romarna vid tiden utvann den vulkaniska askan.
Vid tillsats av vatten uppstår en kemisk reaktion som bildar kalciumsilikathydrat. Reaktionen sker även under vatten. Eftersom vatten är den behövliga komponenten för cementens härdning talar man om hydraulisk cement.
Romarna lärde sig senare att även använda santorinen, en liknande vulkanisk aska från Santorini. Holländarna kallade den pulvriserade tuffstenen "tyrass", vilket kom att ge bruket namnet trass. I takt med att andra länder försökte hitta egna liknande material upptäckte man att flera andra kalkstensarter hade liknade förmåga att hårdna under vatten, men man förstod inte bakgrunden.
John Smeaton var den förste som kom att upptäcka cementens hemlighet. Han ville undvika att använda puzzolanan, och sökte efter andra liknande stenar. Sedan Vitruvii tid hade man varit i föreställningen att den renaste kalkstenen var den bästa.
Smeaton fick höra talas om att en kalksten från Aberthaw lämnade ett murbruk som hårdnade bättre än vanlig kalk och dessutom stod emot vattnet bättre. Då man dock i stället malde kalken till ett pulver och blandade ut dem med vatten hårdnade till en deg, som hårdnade mycket hastigt och även motstod vatten lika bra som puzzolana-cementen.
Engelsmannen James Parker var den första att framställa en sådan blandning, och kallade den romersk cement eller roman-cement. Fransmannen Louis Vicat var den förste att framställa en konstgjord blandning av lera och kalksten för att framställa roman-cement.
Portlandcement är den egentliga beteckningen på dagens cement, patenterad av Joseph Aspdin. Aspdin lyckades inte producera bra cement. Det var engelsmannen Isaac Charles Johnson som utexperimenterade blandningar och bränningstemperatur.
Redan under slutet av talet uppstod i England de första cementfabrikerna, och fram till dominerade England fullständigt cementmarknaden. Kort därefter anlades dock en fabrik i Boulogne i Frankrike, och tillkom den första tyska fabriken i Züllehow utanför Stettinoch under slutet av talet blev Tyskland den dominerande cementtillverkaren, vid sekelskiftet fanns omkring fabriker i landet.
Den första svenska cementfabriken grundlades år i Lomma i Skåne och vid sekelskiftet fanns sju cementfabriker i landet.