Storbritannien är världens femte största ekonomi. Länge dominerade tung industri, där varvsindustrin och kolbrytning spelade stor roll. Sedan talet har tillverkningsindustrins betydelse för ekonomin minskat drastiskt.
Numera svarar tjänstenäringarna, varav finanssektorn är en viktig del, för omkring fyra femtedelar av BNP. De ekonomiska villkoren skiljer sig mellan olika delar av landet. Ekonomin är starkast i sydöstra England. London är ett av världens främsta finanscentrum och finanssektorn svarar för cirka en tiondel av BNP.
Förutom Londonbörsen finns där en rad internationella banker och finansinstitut samt försäkringsbolag för rederier och flygtrafik. Även IT-sektorn är stark, liksom läkemedelsindustrin. Samtidigt har den traditionella exportindustrin, med bland annat bil- och ståltillverkning, på andra håll fått svårigheter.
Många industrier har lagts ned i norra England, Skottland och Wales. Tjänstesektorn består inte bara av finanssektorn, där många anställda har höga löner, utan även av näringar som är beroende av personal med låga löner, till exempel detaljhandeln, call centers och restauranger.
Storbritanniens utträde ur EU har lett till prövningar för ekonomin. Den turbulens som har rått kring brexitprocessen, och vilka villkor som ska gälla efter utträdet, har påverkat den ekonomiska utvecklingen. När Labour kom till makten fördes inledningsvis en relativt stram ekonomisk politik och regeringen kunde flera år i rad visa på överskott i statsbudgeten.
Efter det blev den mer frikostig och stora satsningar gjordes på skolan och vården. Samtidigt var efterfrågan hög på den inhemska marknaden. Låga räntor bidrog till att driva upp huspriserna, särskilt i de större städerna, och många britter lånade pengar för bostadsköp och privat konsumtion.
Budgetunderskotten växte och staten började ta stora lån. Från höjdes flera skatter för att skapa bättre balans i statens finanser. Men under den internationella finanskrisen, med börjanhopade sig problemen, tillväxten stannade av och pundet föll i värde.
Samtidigt rådde stor oro på världens finansmarknader och flera brittiska banker hamnade i svårigheter. För att rädda det brittiska banksystemet aviserade regeringen ett krispaket på 50 miljarder pund, samtidigt som man lovade att låna ut motsvarande miljarder pund till bankerna.
Räddningspaketet innebar att flera banker helt eller delvis förstatligades. För att minska följderna av krisen lovade regeringen att tidigarelägga planerade stora offentliga investeringar som skulle finansieras med lån. Den borgerliga koalitionsregeringen som tillträdde valde en annan strategi: att spara sig ur krisen.
Momsen höjdes, ett tvåårigt lönestopp infördes inom den offentliga sektorn, som tvingades spara stora summor och bolagsskatterna sänktes. Regeringen lovade att ha de offentliga finanserna i balans till