Ett av de allra minsta däggdjuren, en näbbmus. Notera att den sitter på ett finger. Hos den mycket lilla näbbmusen Suncus etruscus, har man registrerat en maximal slagfrekvens hos hjärtat, alltså en puls, på otroliga 1 slag per minut, den kanske högsta kända pulsen hos något djur.
Människans hjärta är inte en pump, utan två pumpar. Dess högra del pumpar ut blod till lungorna, dess vänstra del till alla kroppens organ. Båda delarna drivs av hjärtmuskulaturens sammandragningar och slår exakt samtidigt.
Hur styrs deras aktivitet under loppet av ett hjärtslag? Maxpulsen minskar med åldern. Pulsen kallas också hjärtats slagfrekvens. Under en livstid på 80 år slår ett människohjärta, mycket grovt räknat, 3 miljarder slag. Denna fantastiska pump kan klara av detta utan underhåll utifrån.
Men till slut är det ändå den som för många av oss begränsar det ögonblick i tiden som är ett människoliv. Hjärt- och kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken i Sverige och står för cirka en tredjedel av alla dödsfall. Texten fortsätter under videon. Ett slående människohjärta avbildat med så kallad magnetisk resonanstomografi.
Till vänster se de båda förmaken, till höger de båda kamrarna. Tittar man noga kan man se att blod strömmar genom förmaken till kamrarna redan innnan förmaken mycket snabbt drar ihop sig och pressar mer blod in i kamrarna.
Efter förmakskontraktionen drar de båda kamrarna ihop sig och pumpar blod ut i kärlsystemet. Elektriska impulser genom retledningssystemet Under ett hjärtslag stimuleras hjärtats olika delar till kontraktion sammandragning genom att elektriska nervimpulser aktionspotentialer vandrar längs med de elektriskt kopplade hjärtmuskelcellernas cellmembraner.
Nervimpulserna följer normalt alltid samma väg längs med det så kallade retledningssystemet. Notera "nervimpulserna" sprids via hjärtmuskelceller, inte nervceller. De uppkommer spontant i sinusknutan sinusnoden i höger förmak, sprids över förmaken till AV-knutan AV-noden mellan förmaken och kamrarna, löper i skiljeväggen mellan kamrarna till hjärtats nedre spets och sprids sedan över hela kammarmuskulaturen.
Sinusknutan fyrar av spontant, men dess frekvens kan ändras av nervstimuli och adrenalin Sinusknutan fyrar av med en spontan inneboende frekvens på cirka slag per minut. Men dess frekvens påverkas ständigt av hormonet adrenalin och av det så kallade sympatiska nervsystemet, som båda höjer frekvensen, och av det så kallade parasympatiska nervsystemet, som sänker frekvensen.
I vila dominerar parasympatisk stimulering. Vilopulsen är därför lägre än slag per minut. Vid fysiskt arbete dominerar sympaticus och adrenalin, vilket leder till att pulsen ökar. Texten fortsätter under bilden.