Tvångssterilisering är när en stat, organisation eller individ försöker att tvinga människor att genomgå steriliseringkirurgiskt eller på annat sätt. Vilka skäl en stats parlament har för att genomföra steriliseringsprogram varierar i syfte och uppsåt.
Programmen var avsedda att förhindra att medlemmar av befolkningen som ansåg vara bärare av defekta genetiska drag skaffade barn och därmed förde sina gener vidare. Avsikten kunde också vara att förhindra inblandning av "främmande" raser i den egna folkstammen.
Andra grunder för steriliseringsprogram har omfattat ambitioner att hämma den allmänna befolkningstillväxten, könsdiskriminering, "könsnormaliserande" operationer av intersexuella personer, begränsandet av spridningen av hiv, [ 1 ] och viljan att minska populationen av vissa specifika etniska grupper.
Det sistnämnda räknas som folkmord enligt Romstadgan internationella brottmålsdomstolens stadgar och är därmed ett brott mot mänskligheten. Vissa länder kräver transpersoner måste steriliseras innan de kan erbjudas ett rättsligt erkännande av sitt kön, en praxis som FN:s särskilda rapportör om tortyr menar är en kränkning av Yogyakartaprinciperna.
FN och WHO använder idag begreppet "forced, coercive and otherwise involuntary sterilization" ungefär "Påtvingad, övertalad och på annat sätt ofrivillig sterilisering" [ 4 ] och påpekar att såväl internationella som regionala och nationella människorättsorgan beskriver all sterilisering som sker utan fullständigt och fritt, informerat samtycke eng.
De rättigheter som kränks anses vara rätten till hälsa, rätten till information, rätten till integritet, rätten att själv besluta om antalet barn och hur tätt de ska födas, rätten att bilda familj och rätten att vara fri från diskriminering.
Man menar också att människorättsorgan har erkänt att tvångssterilisering är en kränkning av rätten att vara fri från tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Rapporten refererar till ofrivillig sterilisering av ett antal specifika befolkningsgrupper.
I rapporten rekommenderas en rad vägledande principer för medicinsk behandling, inklusive att säkerställa patientens autonomi i beslutsfattandet, att säkerställa icke-diskriminering, ansvar och tillgång till rättsmedel. Befolkningsplanering är när en stat artificiellt kontrollerar tillväxttakten hos befolkningen.
Historiskt sett har befolkningsplanering genomförts genom att begränsa födelsetalen, vanligen på en regerings uppdrag. Åtgärderna har vidtagits som en reaktion på sådant som ökande fattigdom, miljöhänsyn, religiösa skäl och överbefolkning.
Befolkningsplanering kan innebära åtgärder som förbättrar människors liv genom att ge dem större kontroll över sin reproduktion, men vissa program har istället utsatt människor för exploatering. Bland de länder där befolkningsplaneringsprogram innehållit eller innehåller tvångssteriliseringar kan nämnas Kina [ 7 ] och Indien [ 8 ].
I Peru antogs ett befolkningsplaneringsprogram för att minska fattigdomen i landet. I programmet ingick tvångssteriliseringar, ofta på fattiga kvinnor ur ursprungsbefolkningen som talade Quechua. Enligt information från Perus Hälsodepartement steriliserades I många länder förekommer det att kvinnor med hiv steriliseras utan att ha avgett sitt fulla, fria och informerade samtycke.
Ofta handlar det om att kvinnorna inte getts tillräcklig information om möjligheten att vara gravida, föda och amma ett barn utan att överföra hiv till barnet. Det varför införde sverige tvångssteriliseringar också om att de reella möjligheterna att göra det är mycket små eller obefintliga, i kombination med att tillgången till preventivmedel är mycket begränsad eller obefintlig och att kvinnor har mycket liten möjlighet att neka män sex.
Gravida kvinnor har lurats att samtycka till sterilisering i tron att samtycket rört ett kejsarsnitt, även vid tillfällen när de haft mycket ont. Steriliseringslagar och steriliseringsprogram som fokuserar på ursprungsbefolkningar och etniska minoriteter, särskilt flickor och kvinnor, har en lång historia över hela världen.
Företeelsen har ofta sin grund i stereotypa fördomar baserade på kön, ras och etnicitet. Olika program mot befolkningstillväxt drabbar kvinnor ur ursprungsbefolkningar särskilt hårt. Ofta får flickor och kvinnor i dessa grupper inte fullgod tillgång till preventivmedel, de kan erbjudas för få alternativ eller så saknas information på deras ursprungsspråk.